Kvinnor ska och kvinnor ska, men tänk om kvinnor inte vill då?

Jag är ingen jämställdhetspolis. Jag ser inte könsmönster i allt som sker och händer och jag tycker att det är fint med klänningar. Men jag är intresserad av jämställdhet och genus. Jag tror att det finns mycket som vi kan lära oss så att vi inte för över negativa och konservativa värderingar till våra barn. Framför allt tror jag att medvetenhet samt jämställdhetsarbete i barnomsorgen gör att barnen får fler alternativ och kan bejaka hela sin personlighet utan att ta hänsyn till om det passar in i "flickrollen" eller "pojkrollen".

En av mina kollegor är dock inte alls intresserad av genus och idag sa hon så här:

"Jag kan bli så trött på allt tjat om jämställdhet. Kvinnor ska och kvinnor ska, men tänk om kvinnor inte vill då?"

Det är nog mycket möjligt att många kvinnor tycker att det är bra som det är, att de trivs med stereotypa könsmönster. Men jag tror framför allt att det handlar om att de inte orkar sätta sig in i diskussionen, att de inte orkar ta reda på fakta. Som förskollärare tycker jag dock att min kollega gör ett stort fel, läroplanen är nämligen mycket tydlig:

"Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar, liksom de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjlighet att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller" (Lpfö 98, s 8).

Jämställdhet är viktigt och det är något som både män, kvinnor och barn vinner på enligt min mening. Det skapar ett mer demokratiskt samhälle och ger barn högre självförtroende och fler valmöjligheter!